Aah! Childhood memories...

En dag när jag var runt elva år gammal hittade jag ett sånt där brunt papprör som man brukar ha affischer i. Det var snarlikt min egen hudfärg och längden var ungefär som mitt ben. Hmm...vad göra? Själklart krängde jag på den strumpa och sko och skulle gå och visa mamma som var på framsidan, det såg ju så sjukt ut! Då kommer min bror gående med en av sina nya klasskompisar, båda stirrar på mitt extra ben, brorsan presenterar oss lätt generat. Jag kan ju tillägga att han väntade på skjuts och medan vi fikade sade någon något kul och jag skrattade så att jag sprutade mjölk genom näsan. Och det var typ det sista jag såg av honom...