Jobbig händelse1: Jag och plastbarnen sitter i bilen och väntar på pojkvännen utanför ICA. Plastdottern ser en av sina kompisar och ber mig knacka på vindrutan så att de ska se henne så att hon kan vinka åt dem. Så det gör jag, och ungarna märker ingenting, bara pappan, som tittar skumt på mig. Jag ler. Han ler tillbaka. Flera minuter senare, de står fortfarande kvar och det börjar bli lite pinsamt eftersom ingen annan har sett oss och han trodde att jag knackade åt honom, inser jag att jag känner honom, jäkligt väl dessutom. Jag kände bara inte igen honom med skäggstubb och mössa och allt. Alltså vinkar jag till lite, och han nickar tillbaka och man ser att han tror att jag är jätteintresserad. Suck...
Jobbig händelse2: Vi är på väg hemåt. Vid vägkanten springer en gullig liten katt. Jag pekar på katten, skrattar och säger 'Ååh, vad gullig!', tittar upp tre decimeter längre upp och inser att det sitter två personer i bilen som vi just körde förbi och en kvinna med slöja ser direkt förnärmad ut och tror givetvis att jag pekade och skrattade åt henne! Pinsamt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar