Att man aldrig lär sig!

Ända sen jag var väldigt liten har jag haft hopplöst höga förväntningar på Alla Hjärtans Dag. Men nej, det har inte kommit någon prins galopperande på sin vita springare på skolgården, eller hemliga blomsterbud, eller något annat heller för den delen (Disney har gett mig sjukt höga förväntningar på kärlek!). Och let's face it, att vara singel på Alla Hjärtans Dag suger, men det suger fan ännu mer att vara ihop med någon och det bara blir blahablaha! Inatt när min pojkvän jobbade skickade jag ett supergulligt SMS där jag skrev tio orsaker till att jag älskar honom, svaret var typ "Älskar dig också" (inte riktigt, men fan nästan!). Sen skickade jag vår låt till honom med ett gulligt meddelande på Facebook. Han skickade tillbaka två låtar, och det var ju sött, men...Och sen gjorde jag frukost till honom när han vaknade och skrev "Puss" med gurka på hans macka(!) och jag gjorde mat till honom, och han bara satte sig vid bordet som ett barn och väntade på att bli serverad! Med datorn i högsta hugg, som han antagligen hade fipplat med under tiden om jag inte sagt till honom! Förra året gjorde han inte heller någonting, till sist, när han fattade att jag blev deppig så skrev han en jättegullig lapp. Och jag blev jätteglad för den var verkligen söt! Men han fattar inte att jag blir gladare för gulliga småsaker (som gulliga lappar, eller att han gör frukost, såna saker) än att han köper saker! Förresten, han sa att han skulle ha gett mig något som han hade skickat efter men som inte hade kommit fram ännu. Räknas det? Det tycker inte jag...Och nu sitter jag här. Ensam. På Alla Hjärtans Dag, för han jobbar. Och det suger!!!