Here we go again!

Jag är 28 år, men ser ut som mellan 16-18 år. Folk tror att "men lilla vän, har du kommit bort från dina föräldrar?" "Det ska du vara glaaad för!" säger 100% när man berättar det för dem, efter att de först blivit helt chockade när de inser att jag är 12 år äldre än vad de trodde från början, följt av "Det kommer du att vara glad för när du blir äldre!" Jaha? Okej, jag är mycket tacksam redan nu för att jag har slät och rynkfri hy. Men när jag går ut, på en bar eller klubb med 18 årsgräns blir jag alltid kollad. Går jag in på systemet vägrar personalen att hämta varorna/slå in dem i kassan innan jag har visat legitimation, det gör de inte mot andra. En gång följde polisen som suttit i bilen utanför mig in på systemet och kollade mig! Var jag glad att jag såg ut att vara 17 år då? När jag går ut med min pojkvän som är 12 år äldre, och alla tror att det är min pappa (eftersom han ser ut som sin ålder tror ju folk att det är cirka 20 år mellan oss), alternativt skriker "Äckel" efter honom, är det fortfarande lika roligt att se ut att vara 17 år då? Är det roligt att man i vissa sammanhang inte blir tagen på allvar, för att man ser ut som en barnrumpa? När min pojkvän gick till banken för att söka lån till ett hus fick han svaret att han var välkommen tillbaka när "hans lilla sambo" hade fast inkomst! Inte roligt, och ingenting som jag kommer vara glad för när jag blir äldre heller, det kan jag lugnt garantera.